6 maj 2013

Tryggt vilar jag i Livets famn

Jag fylls av Förundran, Vördnad och Tillit när jag ser hur välregisserat Livet är.

Vi drabbas av olika olyckor och livskriser gång på gång i Livet, det behöver inte vara många eller ofta, men då och då händer det att allt vänds upp-och-ner.

Jag har just haft en vecka av en sådan livskris och jag kan inte annat än Förundras, jag hade aldrig kunnat få alla de Insikterna, mött alla de rädslorna eller öppnat mig för så mycket Kärlek utan dessa händelserna. Säkert har Livet en plan B om jag nu inte har förstått, så visst finns det säkert andra vägar jag kunnat möta detta på, men jag kunde aldrig räknat ut det själv, jag kunde aldrig gått på en kurs där allt var Så tillrättalagt för att ge mig dessa Upplevelserna.

Naturligtvis ser jag inte hela bilden, men jag kan spåra hur händelser sedan kanske 45-50 år tillbaka har lett fram till just denna vecka. Hur den ena händelsekedjan och erfarenheten efter den andra har fogats in i mitt Liv för att slutligen vävas samman just i denna veckan, bara för att bilden som väven visar ska bli riktigt tydlig för mig. Som om Allt som finns i Livet är till för just mig.

  • Jag börjar drömma om ett enkelt liv i barndomen.
  • Jag har "dålig ekonomi" som ett tema genom Livet.
  • Närhet och sex är "inte för mig" i min ungdom.
  • Jag möter Vän efter Vän för att öppna mig för Närhet steg för steg.
  • Jag går igenom Relation efter Relation för att hjälpa mig att släppa kontrollen och bli sårbar med ett öppet hjärta
  • För att bli redo för denna Relationen.
  • Jag omger mig med Vänner som kan se mig där jag är och vågar se sig själva.
  • Vi är så upptagna av annat så vi glömmer våra rädslor.
  • Av samma skäl ser vi inte varningssignalerna.
  • Just dessa brister öppnar upp för att föra in nästa scen i mitt Liv.
  • En man rullar in i vårt Liv.

Och sedan följer mängder av små detaljer som alla leder till stora Insikter, och som leder mig genom den ena rädslan efter den andra, som öppnar mitt Hjärta.

Helt oumbärliga har de fantastiska Vänner som jag har varit. De ser mig och ser sig själva och talar om allt de ser utan att någonsin vara dömande, och de Finns där med sin famn utan att någonsin ta ifrån mig min Smärta. Utan dem hade det nog inte varit möjligt.

Lika viktig är min tro på ett Gott Liv som bara Vill mig Väl, och som bara ger mig Gåvor varit.

Kanske den viktigaste förutsättningen är dock att jag vågar se på mig själv och det som händer i mig och i Livet.

Jag vet att jag har svårt att visa det här  för det är så oerhört komplext och hela bilden tror jag är omöjlig att förstå, men för mig leder det till att jag efter bara en veckas "Katastrof" kan sitta Leende på trappan en morgon och undra vad Underbart Livet har att erbjuda mig idag (oavsett vad det "underbara" har för nyans). Jag sitter där på trappan och har Vuxit minst en meter sen förra veckan, med ett öppnare Hjärta, färre Rädslor och så mycket Visare.

Tryggt Vilande i Livets Famn

Kanske är just denna pjäsen slut eller kommer en ny scen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar